Jag och rosacea

Jag fick min diagnos mycket tidigt. Det är länge sedan nu, men jag tror att jag var i 20-års åldern.

När jag var tonåring hade jag en del problem med akne eller finnar som det kallas. Jag upplevde mina problem med aknen i tonåren som mycket allvarliga. Det rörde sig dock som mest om enstaka större finnar på panna, näsan, hakan eller kinderna som dök upp nån gång då och då samt små i princip osynliga finnar i övrigt. Jag solade mycket på sommaren och jag tyckte att detta hjälpte min hy att bli bättre från akne och min hy mådde bra av solen.

Tyvärr var tonåren en svår tid för mig och jag tog min akne hårt, trots att jag egentligen inte hade så svåra problem med detta.
Jag gick till en hudläkare för att behandla mina hudproblem. Hudläkaren sa att min akne inte var så svår. Jag lyssnade inte på det örat. Jag skulle bara ha Roaccutan för jag trodde att det var lösningen på alla mina problem. Efter att provat diverse mildare krämer och tabletter och tjatat tillräckligt på hudläkaren så fick jag börja med Roaccutan. Aknen försvann och jag blev problemfri, men biverkningarna under behandlingen blev näsblod, torr hy och torra läppar, och en slags förändring av huden i ansiktet under behandlingen. Det går inte att beskriva förändringen i ansiktet bra. Jag tyckte jag såg konstig ut och jag kunde inte le som förut. Hudläkaren varnade för att motionera under behandlingen, men jag älskade att springa så jag gjorde det ändå. Tyvärr gick det inte alls bra att springa under behandlingen och efter avslutad behandling kändes det inte alls lika bra att löpträna. Nu flera år efter behandlingen är jag fortfarande ljuskänslig och kan inte alls sola längre. Jag blir bara röd i ansiktet av solen och rosacean blir värre efter att jag har solat. Jag tror att detta beror på att jag ätit Roaccutan.

Jag minns inte exakt händelseförloppet med min akne och min medicinering i tonåren, men jag har för mig att min akne försvann, men att jag efter ett tag började få röda prickar runt ögonen och att de försvann inte. Jag gick tillbaka till hudläkaren och han konstaterade att jag nu fått rosacea. Den här gången ville jag helst inte äta Roaccutan, men inget annat hjälpte så det blev en andra omgång med den medicinen. Detta gjorde att jag blev fri från rosacea ett tag. När symptomen kom tillbaka så valde jag att ignorera dem tills nu. Därför skapade jag denna blogg för att kunna resonera och skriva ner mina tankar om rosacea och behandlingen av denna sjukdom.

Det är inte alls säkert att det var Roaccutan som orsakade min rosacea. Det kan ha varit andra orsaker som orsakade detta som att jag solat för intensivt och utan solkräm, p-piller, stress, ärftlighet, dålig kost, känslighet mot kyla och värme eller något annat. Faktum kvarstår dock att Roaccutan är en kraftig medicin med många biverkningar. Jag vill göra allt för att undvika att äta denna medicin igen.

Anledningen till att jag väntat så länge med att behandla min rosacea är att jag inte trodde att det fanns något som hjälpte mot denna sjukdom. Dessutom är jag mer tolerant mot negativa förändringar av mitt utseende nu än vad jag skulle vara om jag var yngre.